Jag valde att riva och skala bort allt som skulle bort, över hela båten, först. På det sättet fick jag en överblick över vad som var friskt och i bra renoveringsskick. Det var nu jag upptäckte rötan i däcksbalk och balkvägare samt akterspegelns ramverk. Jag upptäckte också att skarndäck på båda sidor behövdes bytas ut för att det skulle bli ett snyggt slutresultat. Jag spenderade två arbetsdagar på att avlägsna plugg och lirka upp de ca 450 gamla (brons-) skruv som höll skarndäck på plats.

Det blev en smärre chock för mig när jag insåg att traditionell spårskruv/träskruv (DIN 97) – rostfri syrafast eller bronsskruv – är en lyxvara av rang! Många hantverkare av idag vet uppenbarligen inte vad förborra innebär – det ska gå fort, allt ska göras i ett moment. Fort men fel..! Det är följaktligen skruv av typ Grabber eller helgängad självborrande ”plåtskruv” som regerar i hyllorna.

Jag som inte är yrkesman, och därmed inte slav under lönsamheten, kan däremot inte acceptera att använda helgängad skruv. Den gör nämligen inte samma jobb som en traditionell träskruv! Jag renoverar Soraya för att hon förhoppningsvis ska bli lika fin som hon en gång har varit. Jag sätter också en ära och en stolthet i att göra allt så bra jag kan – även om det döljs av plugg, och inte syns.

Bronsskruv av den dimension jag behövde, visade sig kosta ca 6 kronor per styck! Idag (30 oktober 2002) kostar samma skruv 8.20 per styck, vid köp av ask om 100 stycken. Det tog en stund att acceptera. Men när man väl sätter allt i ett lite större perspektiv – så är det klart att man inte ska låta snålheten bedra visheten på en sån viktig punkt i renoveringen. Smakar det så kostar det. Ett tips till den som renoverar idag och har lite framförhållning – beställ bronsskruven på Internet från Tyskland eller England. Det blir mycket billigare!

Samtliga punkter i åtgärdslistan är genomförda av mig själv och med benägen hjälp av familjen, under tiden sista september 2001 till sjösättningen den femtonde juli 2002.

För att inte båten skulle torka isär alltför mycket under våren och fram till den försenade sjösättningen, konstruerades med hjälp av ett kopplingur, en 230V sjövattenpump, lång slang samt en vanlig vattenspridare – en mycket väl fungerande fukthållning av båthus och båtbotten. Femton minuters bevattning var fjärde timme, dygnet runt, var lagom för att hålla rätt luftfuktighet. På köpet fick jag en tam koltrast som höll mig sälskap i båthuset…

Renoveringen har uppskattningsvis kostat någonstans mellan 50- och 60-tusen kronor i rena inköp som mahogny, bronsskruv, duk, fernissa, nåtmassa, beslag, glas, textilier mm (vem vågar räkna samman kvittona…).

Hur många timmar det blivit sammanlagt har jag inte hållit räkning på, men det innefattar alla kvällar (vem har lust att slösa bort sitt liv framför TVn…) och alla helger utom julafton, juldagen och en veckas skidsemester.

Fin blev hon i alla fall…

Ytterligare att göra – eller vad sjuttom ska jag ta mig till nu >>