Monthly Archives: augusti 2012
På fredag em styr vi kosan mot Harvaviken och förkväll hemma hos Gunnar och Kerstin, det brukar vara mycket kul! På lördag samlar vi ihop MYS-eskadern som sedan går till Sigtuna träffen Evenemanget brukar vara en fin avslutning på MYS sommaraktiviteter. Ska bli mycket kul!
Måndag, tillbaka till verkligheten och arbete… Helgen gick i festandets tecken, i fredags klockan 15 anlöpte Soraya Jungfruholmarna som första MYS-båt. Innan fredagen övergick i lördag under en fantastiskt stjärnklar himmel, var vi redan tolv förväntansfulla besättningar på plats. Våra fyra norska vänner från förra årets eskader hade flugit över enkom för festens skull och var gäster ombord på Caprice – jättekul att träffa dem igen! Helge bjöd på en god middag som vi intog på Carlas akterdäck.
Under lördagen kom fler och fler båtar och hamnen framför klubbhuset fylldes nu helt – det är en mäktig syn med alla fantastiska veteranbåtar sida vid sida, och hela planen surrande av festsugna veteranbåtsvänner. Vädret var perfekt och framåt sjutiden dukades kräftorna, snapsen och ölet fram på långborden.
Bandet hade värmt upp inne i klubbhuset och efter middagen började dansen – som inte slutade förrän lite över två på natten – efter mängder av extranummer. Se bildspel!
Jag hör många som klagar på den här sommaren, men jag upplever den inte som dålig. Visst har det varit blåsigt i perioder, vi låg till exempel inblåsta i Slandökalv i två dagar. Solen sken från klarblå himmel, men det blåste konstant en sydlig vind på 9 m/s – och det gick inte att ta upp ankaret och komma ut ur viken, utan att riskera att skada egen och andra båtar. Bara att gilla läget och sola i lä alltså.
Och visst har det regnat en skur då och då, men inte värre än att solen kikat fram dessemellan. Soraya är ju en öppen båt som går utmärkt att köra i regn, det är bara att stänga dörrarna till akterruffen och dra på regnstället. Den självlänsande sittbrunnen tar hand om regnvattnet. Spöregnar det, gör man ändå bäst i att uppsöka lämplig hamn, fälla upp kapellet och göra något annat tills regnet upphör.
Nej jag tycker sommaren hittills bjudit på många soliga och sköna dagar och kvällar. Under juli har vi gått nästan 200 distans. Idag blev hon fulltankad igen, så nu är det ”bare å åk” 200 till.
Nyss hemkomna från sjön igen (fem sköna dagar i Mälaren), kan vi konstatera att det är väldigt trevligt att färdas i en välhållen veteranbåt. Det var iof ingen nyhet, men i år har det varit extra påtagligt!
Vi har inte stannat till-, förtöjt någonstans-, haft någon båtgranne-, mött någon hamnvärd- eller vanligt folk på bryggan- eller i gästhamnen – som inte kommenterat Soraya och hur fantastisk och vacker hon är (ja det är inte våra ord). Alla har öst komplimanger över oss, folk har till och med ropat efter oss från stranden! Det är otaliga som kommit fram och velat uttrycka sin beundran. I en liten Mälarstad blev vi nästan generade (men förstås glada) över uppvaktningen. Det började med att båda de unga hamnvärdarna möter oss på kajen med orden ”vi stod här och tappade nästan hakan över vilken vacker båt ni har”. Lite senare går ett gäng killar (25+) förbi och uttrycker spontant sin beundran på ett liknande sätt till oss. Fem minuter senare kommer ytterligare en kille och säger att ”vilken skitläcker båt ni har” och tillägger ”Soraya, hade inte du en hemsida eller en blogg om renoveringen också?” Efter mitt jakande svar, kommer tummen-upp i luften och ”har läst den sörru”! Vid en morgonpromenad med hunden Bosse, säkert en kilometer från båten, får jag den överraskande frågan ”är det ni som har Soraya? – Vilken fantastisk båt det är! (och igen) Vilken fantastisk båt det är! Är det en Tiedemann eller vad är det?”, osv.
Det är väldigt trevligt att få så fin bekräftelse på det arbete man lägger ned varje vinter, och nu har jag lärt mig att ta emot och tacka för de fina komplimangerna. Hon blev kanske lite vackrare i år trots allt – något extra måste det vara.
