Nyss hemkomna från sjön igen (fem sköna dagar i Mälaren), kan vi konstatera att det är väldigt trevligt att färdas i en välhållen veteranbåt. Det var iof ingen nyhet, men i år har det varit extra påtagligt!
Vi har inte stannat till-, förtöjt någonstans-, haft någon båtgranne-, mött någon hamnvärd- eller vanligt folk på bryggan- eller i gästhamnen – som inte kommenterat Soraya och hur fantastisk och vacker hon är (ja det är inte våra ord). Alla har öst komplimanger över oss, folk har till och med ropat efter oss från stranden! Det är otaliga som kommit fram och velat uttrycka sin beundran. I en liten Mälarstad blev vi nästan generade (men förstås glada) över uppvaktningen. Det började med att båda de unga hamnvärdarna möter oss på kajen med orden ”vi stod här och tappade nästan hakan över vilken vacker båt ni har”. Lite senare går ett gäng killar (25+) förbi och uttrycker spontant sin beundran på ett liknande sätt till oss. Fem minuter senare kommer ytterligare en kille och säger att ”vilken skitläcker båt ni har” och tillägger ”Soraya, hade inte du en hemsida eller en blogg om renoveringen också?” Efter mitt jakande svar, kommer tummen-upp i luften och ”har läst den sörru”! Vid en morgonpromenad med hunden Bosse, säkert en kilometer från båten, får jag den överraskande frågan ”är det ni som har Soraya? – Vilken fantastisk båt det är! (och igen) Vilken fantastisk båt det är! Är det en Tiedemann eller vad är det?”, osv.
Det är väldigt trevligt att få så fin bekräftelse på det arbete man lägger ned varje vinter, och nu har jag lärt mig att ta emot och tacka för de fina komplimangerna. Hon blev kanske lite vackrare i år trots allt – något extra måste det vara.
Den nya hemsidan är på gång nu, men det är mycket pill innan den ser ut och fungerar som det är tänkt…