Mörkrädslan – största förtreten.

Nej, det som är betydligt svårare att få bukt med än alla väder, i alla fall i mitt fall, är mörkrädslan – hjärnspöket. Jag vet att sannolikheten är mycket liten att någon skulle vilja smyga sig på mig där jag står och arbetar i den totala ensamheten i båtklubben, men det spelar ingen roll – det är kusligt och störande ändå. Stämning och miljö är som direkt hämtade ur Trenter deckaren – ”Tiedemann-mordet”. Vissa dagar är sämre än andra, särskilt när mörkret är så kompakt, så man inte vet vad som är upp eller ner när man tumlar ut ur båthuset för att hämta något verktyg i bilen. Ibland går det bara inte att jobba. Då är det är bara att kapitulera och åka hem till garaget - tur att det finns jobb som man kan ta med hem ibland. Men för det mesta går även den förargliga och obegripliga mörkrädslan att betvinga.

(För pekaren över småbilderna!)