Den destruktiva kraften.

Planeringen av ett projekt, tycker jag nästan är den roligaste delen av arbetet. Att fundera igenom hur allt – och då menar jag verkligen ALLT – ska se ut och fungera, och hur det ska genomföras. Att leta inspiration och information på Internet. Bläddra i böcker och kataloger, ränna i affärer… Allt det här är väldigt roligt i början, dvs. de första månaderna. Men när detaljplaneringen, efter de inledande smekmånaderna, däremot pågår dygnet runt – i såväl vaket som sovande tillstånd. Och när de spännande lösningarna övergår alltmer i logistik. När den djupa pengabristen sätter käppar i hjulet och man känner sig som en lus på en tjärsticka – då är det inte kul längre! Man vet i detalj hur allting kommer att se ut i färdigt skick, och det är det som håller en uppe. Men det är mycket långt innan botten är nådd – och det är lika långt innan man börjar skönja ljuset igen. Det är då ”det stora tålamodet” verkligen får bekänna färg.

(För pekaren över småbilderna!)