De sista tre veckorna innehöll sina poänger, som man nu efteråt kan skratta gott åt… Tom, vår sjuttonåring, har hela sitt liv haft en särskild relation till sladdar (internt skämt) – fick ett eget projekt som passar honom perfekt: ”Gör ett nytt elsystem – du ansvarar helt för hur det genomförs.”

Det var ett nöje att höra honom arbeta under tystnad. Bara knipsandet från avbitaren hördes, timme ut och timme in… dag ut och dag in...

Det är hundratals meter kabel som dragits i båten. Det finns eluttag överallt där det kan behövas. Och kabel är redan fördragen till flera kommande projekt. Den nya kabeln är snyggt uppfäst. En ny elcentral med automatsäkringar satte myror i huvudet på oss båda. Timmar av felsökning slösades innan felet till slut hittades. Elcentralen var felaktigt och motstridigt märkt!

Så skulle då slutligen hela elsystemet testas. Polerna på batteriet – nyckeln i tändningslåset. Kontakt!

Instrumentbelysningen verkar funka om än svagt… men vad är det som luktar…?

Det väller fram en tät, vit och otäckt stickande rök.

Som tur är slår det aldrig eld, men det är bara sekunder ifrån. En kabel som monterats ”precis som tidigare” har smält i sin helhet, från kopplingsplint till instrumentbräda. Tur i oturen. Det hade inte varit kul att behöva tömma en pulversläckare i det nya och prydliga elsystemet – det vet alla som någon gång blivit tvungna att använda en.

Toms aldrig sviktande självförtroende fick sig en liten knäck...